Då var det återigen dags för giganternas kamp. Ja alltså, brevbärarkontoret i Härnösands giganter. Förra gången det begavs sig var det curling som gällde. Eftersom de värsta skadorna lagt sig var vi nu beredda på nya utmaningar. Denna gång en kombination av dart och biljard. På förhand kändes detta tryggare då underlaget var något stabilare och redskapen inte vägde som en halv Fiat.
Vi började med dart och blev indelade i grupper om 4 i varje. Detta gick någotsånär bra. Vi träffade tavlorna rätt ofta. Det som var mindre bra var att alla vi män, med stort ego och självförtroende, förlorade mot en tjej. Det innebar att vi gick in i biljardspelet med en aning stukad manlighet. Så kan det gå när man tror att man är bra på något.
Men innan jag går in på detaljer om själva spelet vill jag göra en liten utvikning från ämnet. Det har genom åren förts debatter angående olika typer av media och dess påverkan. Videovåldet var ett sådant på 80-talet, tv-spel i olika former har varit tapeten och Internet överlag har ibland kritiserats. Men ingen pratar om TV.
TV:n måste vara det mest skadliga mediet som finns. Låt mig ge er några exempel. Martin Timell och hans gelikar rår för en stor del av den vårdkris vi idag upplever. Tänk alla stick-, hugg-, kap-, och sågskador som upptar våra läkares tid bara därför att det ser så enkelt ut på tv att bygga sitt eget utomhusspa med vidhängande skatebordramp och lusthus. För att inte tala om alla relationskriser som också blir följden. Detta kanske är en fördom men min uppfattning är att det oftast är kvinnan som bestämmer i hemmet och hur det ska se ut. Alltså ska det byggas om och till både här och där. När sen den stackars mannen (oftast) sen inser att verkligheten inte alls stämmer överens med tv:n utan måste ringa efter hantverkare för att få ihop det drabbas han hårt. Det självförtroende som eventuell fanns är nu som bortblåst och i värsta fall drabbas han av djup depression. När han sen söker vård för detta finns ingen att få då all tillgänglig sjukvård är upptagen med alla skador, (se ovan). Efter det blir det aldrig ssom förr i hemmet.
Likadant är det när det kommer till idrott. Skidbackarna ser aldrig särskilt branta ut. Och idrottarna ser inte ut att varken springa, hoppa eller kasta särskilt långt eller högt. Och det där friläget i fotboll som missades hade ju mormor satt. Det stämmer säkert om mormor hade hetat Ronaldo, men det är ju sällan mormödrar heter så. Tv ger alltså en fullständigt felaktig, förljugen och skev bild av verkligheten. Varför debatteras inte detta mer?
Det som hände i vårt biljardspelande var direkta konsekvenser av detta då många av oss har sett snooker på tv. Det var inte alls så enkelt.
Till att börja med var det fel på borden. Ena gången lutade det åt ena hållet och nästa gång åt andra. Dessutom var hålen för små och för få. Det finns 6 hål på ett biljardbord, ett i varje hörn och 2 i mitten. De borde ha varit fler och större.
Vi spelade inte snooker utan ett spel som heter eigthball. Eller 8:an på svenska. Förutom stötbollen som är vit består bordet av femton bollar. Om vi undantar den svarta nr 8 är det 7 enfärgade 1-7 och 7 tvåfärgade 9-15. Spelet går ut på att träffa och sätta ”sina” sju bollar och sist den svarta 8:an.
Man måste alltså träffa en av sina egna bollar först med den vita. Här uppstår dock någon fysiologiskt märklig lag. Oavsett hur många eller hur få bollar som är kvar på bordet lägger sig den vita alltid precis bakom en motståndarboll. Det är exakt som i sketchen med Gösta Ekman och Lena Nyman, the magic hole. ”Det vete *@# hur det går till”.
Hur som helst spelade vi bäst av 3, alltså först till 2 vinster. På grund av tiden hade det i många fall räckt med bäst av 1. Till sist hade vi dock kommit fram till en direkt final. So far so good. Det hela hade avlöpt på ett lugnt och städat sätt utan vare sig glåpord eller handgemäng. Tyvärr blev finalen lite av ett antiklimax. Vinnaren var skotte. En skotte!! Han jobbade hos oss ett kortare tag i någon form av arbetslivsprojekt. En mycket glad och positiv kille som alla gillade. Fram till nu vill säga. Nästa gång vi ska ut på en idrottslig turné kommer inga obehöriga att få vara med. På så sätt säkerställer vi att vinnartiteln stannar inom jobbet.
På tal om nästa gång så skall vi vänta med den tills vi hittar någon sport eller idrott som vi är bra på. Det kan alltså ta sin lilla tid.
På återseende då.
Bosse Brännholm, Brevbärarkontoret Härnösand
Var du med? Ladda gärna upp dina bilder här nedan.